OM ÖAR OCH UTOPIER

Öar, skrev David Lowenthal, “har hemsökt mänskligheten sedan historiens gryning.”¹ De har figurerat i myt och fiktion från Atlantis och Robinson Crusoe, till Ida Hegazi Høyers roman Fortellingen om Øde – inspirerad av en sann historia om tandläkaren Carlo som på 1930-talet drar ut alla sina tänder och reser ensam till en öde ö i Stilla havet för att bli vegetarian och leva i 140 år.² Öar spelar ofta huvudrollen i föreställningar om ett liv närmare naturen, eller en önskan om att börja om på nytt, långt bort från samhällets normer och krav. Ön ses också ofta den ultimata platsen för att resa bort till: ett semesterparadis med vita stränder och sorgfria dagar.

På internetsajten Airbnb kan man hyra bostäder av privatpersoner i hela världen. Det finns en kategori för ’unika boenden’ där man bland annat kan kryssa för ’öar’ som sökkriterium. Det som framhålls i dessa annonser varierar, men några genomgående trender om isolering, tystnad, närhet till naturen, primitivitet och flykt från den moderna världen kan skönjas vid ett sök i Skandinavien. I många av annonserna är det platsen, och inte boendet i sig, som är dragningskraften. Här lyfts i stället enkelheten, bristen på moderniteter och närheten till naturen fram som attribut – ett paradis för den som önskar att ”komma bort”. Aktiviteterna som erbjuds är ofta naturnära upplevelser, så som fiske, vandring eller att bara “ligga i gräset och prata med våra får”.³

I senmoderniteten representerar öar i många tillfällen ett steg tillbaka i tid; en plats där tiden går långsammare, jämfört med vårt dagliga livs uppskrivade tempo. Vilka egenskaper tillskriver vi  öar, framför allt de öde öarna, som gör att de har sådan dragningskraft? Denna text ämnar utforska just den frågan. Fokuset läggs på de utopiska element som ofta figurerar i senmoderna föreställningar om öar, vilka på olika sätt beskriver dem som platser för realiseringar av ’det goda livet’.

Utopier

Utopier har – liksom berättelser om öar – existerat i olika former långt tillbaka i tid och går att finna i de flesta kulturer. Utopier kan vara både religiösa och sekulära, politiska eller litterära. Till trots för att de kan variera i form och innehåll, har de tillräckligt mycket gemensamt för att det ibland har argumenterats för existensen av det utopiska som något grundläggande i den mänskliga naturen.⁴ Mer utbroderade utopier, till exempel inom litteraturen, definieras ofta av försök att föreställa sig ett samhälle inom vilket olika problem och orättvisor har upplösts och harmoni råder.

Begreppet ’utopi’ etablerades av Thomas More i Utopia, publicerad första gången 1516. Orginaltiteln på latin innehåller en medveten dubbeltydighet; ’eutopia’ – en bra plats, och ’outopia’ – ingenstedes.⁵ Denna ambivalens har följt utopi-begreppet fram till idag och det finns inga tydliga definitioner kring vilka element som avgränsar en utopi. Ruth Levitas har föreslagit en definition som uttrycker den gemensamma faktorn i uttrycket av en önskan om en bättre existens – oavsett om denna önskan är realistisk eller orealistisk – där form, innehåll och funktion i utopierna kan förändras över tid.⁶ Med utgångspunkt i detta ses den huvudsakliga funktionen hos utopier vara, i alla fall i föreliggande avseende, att de fyller ett utrymme där önskningar, behov eller levnadsförhållanden reflekterar en upplevd brist i ett samhälle eller levnadssituation i en specifik tid. Till trots för att utopier per definition är ouppnåbara, kan de likaväl fungera som en drivkraft för förändring.

Etnolog och ö-forskare Owe Ronström menar att öar, liksom utopier, ofta reflekterar samhället vi lever i. ”Genom många århundraden har öar fungerat som projektionsområden: paradis, utopier, dystopier, futurotopier och retrotopier. I likhet med alla projektioner är bilden av ’ön’ en reflektion av idéer, behov och realiteter hos de som projekterar dem.”⁷ Frågan är vilka platsspecifika egenskaper – verkliga och föreställda – som gör öar extra mottagliga för utopiska projektioner? Det är nog ingen tillfällighet att även Mores Utopia försiggår på en för omvärlden okänd ö ute mitt ute i Atlanten.

Öar som platser

Öar kan tillskrivas flera unika egenskaper. Framför allt upplevs de ofta som egna världar, speciellt på grund av den otillgänglighet som skapas i och med att de är omslutna av vatten. Genom att upplevas som isolerade, blir de lätt en groplats för fantasi. Vad öar tillhandahåller den mänskliga fantasin, skriver Ronström, är ett avgränsat mikrokosmos; lätta att få översikt över och kontrollera. De tillskrivs också ofta egenskaper så som homogenitet, småskalighet, autenticitet och avlägsenhet.⁸

Många forskare har påpekat att platser, och vårt förhållande till platser, har ändrat betydelse i senmoderniteten. Globaliseringen har haft den effekten att vi inte längre behöver vara fysiskt närvarande, för att vara närvarande. Det har även skapats en mängd med ’non-places’ – platser för transit, och platser som inte är platsspecifika, men ser likadana ut runt om i världen.⁹ En ökad mobilitet har också påverkat vårt förhållande till platser – vi flyttar oftare och längre, kanske till andra länder och kulturer än våra egna. En plats är inte något abstrakt, det är inte heller endast en lokalitet, skriver litteraturvetare Louise Mønster. Platser är den form av spatialitet där mänskliga liv äger rum. ”Menneskets liv foregår på steder, og netop når vi investerer liv og mening i en given lokalitet, kan det opstå et sted. Platser blivet til i kraft af menneskers engagement i deres omverden,” fortsätter hon.¹⁰ Filosof Edward S. Casey menar att i moderniteten har ’tid’ och ’plats’ blivit abstrakta parametrar – i stället för att leva i dem blir vi malplacerade av dem, vilket kan leda till en känsla av ’platslöshet’.¹¹

Kanske är de uppbenbara begränsningarna hos öar något som skapar en starkare känsla av plats? Nyligen blev en obebyggd ö längs Norgekusten lagd ut för försäljning, något som skapade intresse både i media och bland köpare.¹² Ön såldes till mer än fyra gånger utropspriset. Tanken på en egen ö är utan tvivel lockande för många – chansen att få ett eget ”paradis” att sätta prägel på långt från stadens larm tilltalar fortfarande – eller kanske mer än någonsin? Det finns gott om exempel på människor idag som försöker att realisera sina ö-drömmar. BBCs Where the wild men are har exempelvis haft flera avsnitt där ’fastlands-flyktingar’ har medverkat. Denna typ av platsspecifikt sökande handlar ofta om att försöka realisera visioner om ett liv till stora delar avskiljt från omvärlden och oberoende av densamma – till exempel att leva isolerat och självförsynt – även om motivationerna till denna önskan varierar på individnivå.

Som platser framställs öar ofta som ett möjlighetsrum – en plats där man kan starta om på nytt. Det är två drifter som gör att människor dras till öar, skriver Gilles Deleuze: seperation eller kreation, oftast i en kombination. Bägge dessa drifter är väl representerade framför allt i öde ö-berättelser; känslan av att vara lika separerad från världen som ön är geografiskt sett, eller idéen om nystarten – att bygga upp något nytt från grunden. “Att drömma om öar – antingen med glädje eller rädsla, det spelar ingen roll – är att drömma om att röra sig bort, att redan vara separerad, långt från någon kontinent, om att vara vilse och ensam – eller att drömma om att börja om från början, återskapa, börja på nytt,” skriver Deleuze.¹³

Avlägsenhet i rum – och tid

Den avlägsenhet som vi ofta förknippar med öar behöver inte bara vara geografisk, men kan även vara tidslig. Ronström menar att öars föreställda avlägsenhet är producerad, både temporalt och spatialt, vilket skapar ett ramverk för både positionering och upplevelse i tid och rum.¹⁴ Ön upplevs ofta vara avlägsen i relation till allt annat – den är i periferien, avlägsen från centrum, och den är ofta avlägsen den urbana moderniteten.

Med moderniteten har öar ofta kommit att bli platser som signifiserar ett motsatsförhållande till utveckling. “På det växande fastlandet är progression, modernitet och utveckling i centrum; på ö-platser ‘de gamla goda dagarna’, även utopier, ett föreställt förflutet som ger kontrast och mening till moderniteten, men som är tillgängligt endast genom minne och medvetna konstruktioner,” skriver Ronström.¹⁵ Denna föreställning framkommer tydligt i annonserna på Airbnb: erbjudanden om att koppla bort den moderna världen och istället uppleva stillhet och enkelhet. Denna föreställda avlägsenhet är också nära relaterad till nostalgi menar Ronström. Båda uppstår i en snabbt föränderlig värld som stimulerar längtan. När denna längtan kopplas till ’det goda livet’ kan både idéen om avlägsenhet och nostalgi få utopiska dimensioner. En känsla eller längtan av förlust, eller eskapism, är central för både nostalgi och sökandet efter olika former för avlägsenhet och kan komma till uttryck som en kritik av moderniteten, där intresset för avlägsna platser eller svunna tider omvandlas till alternativa levnadssätt.¹⁶

Den utopiska aspekten av avlägsenhet i tid och rum kan vara en av grunderna till att vissa människor känner sig dragna till avlägsna platser – dessa platser kan tillhandahålla möjligheten att föreställa sig ett annat sätt att leva och vara, som i sin tur kan leda vägen till en annorlunda framtid.¹⁷ Öar kan ofta kroppsliggöra ett önskat eller romantiserat förflutet, antingen på personlig eller kollektiv nivå, skriver även Lowenthal.¹⁸ Men dagens längtan efter öar är enligt honom oöverträffat genom historien: ”Den drivs av en längtan efter tillbakadragenhet från moderniteten. Öar är föreställda som en antites till det alltomspännande gigantiska konventionella – små, tysta, ostörda, avlägsna från den upptagna, trånga, turbulenta vardagsscenen.”¹⁹

Att se öar som tidlösa, ibland som frånkopplade den moderna världen, är ofta ansett som en av de starkaste komponenterna i romatiseringen av öar.²⁰ Ronström använder antropolog Johannes Fabians begrepp ’allokronism’ för att argumentera för att öar är speciellt ägnade till ha en avlägsenhet i sin positionering både spatialt och temporalt. Allokronism är ett perspektiv som placerar utveckling och modernitet i centrum i nationer och på kontinenter, som kontrast till avlägsna platser. I centrum rör sig tiden och tempot snabbt, medan i periferin rör den sig långsamt.²¹ Allokronism menar Ronström kan fungera som “en strategi för den symboliska reproduktionen av det stabila, orörliga och kontinuerliga i en värld som i allt större grad är präglad av förändring och mobilitet.” Föreställningen om en långsammare tid på ön förstärks av upplevelsen av att tiden på fastlandet går allt snabbare, och motsatt förstärks upplevelsen av tempot i växande städer av föreställningen om en långsammare takt i livet på öar.²²

Mellan föreställning och verklighet

Till trots för att öar sinsemellan delar många karakteristiker finns det enorma skillnader mellan världens många miljoner öar. Likaväl är det ofta en generisk bild av ön som ligger i många av våra föreställningar; relativt små, homogena och pittoreska – bilder som ofta även  reflekteras i marknadsföringen av öar som turistdestinationer.²³ Detta visar till att det ofta inte går att separera idéen om ön, från den verkliga ön. Ronström har argumenterat för att öar är konstituerade av ’nyckfulla glidningar’ mellan de fysiska ö-platserna, och de tankefigurer som vi tillknyter dessa platser. Det är också denna flytande gräns som gör att det ofta inte är möjligt att separera föreställning och verklighet kring öar, då de konstant influerar varandra.²⁴ Vi måste se öar som ett multirelationellt fenomen som hela tiden rör sig mellan den fysiska platsen och föreställningen om densamma, menar Ronström. Öde eller avlägnsna öar kan vara bärare av många typer av narrativ och i dessa narrativ är det inte alltid lätt att skilja mellan fakta och fiktion. Eftersom våra föreställningar om ting ofta tenderar att få verkliga konsekvenser, kan vi inte bortse från denna aspekt hos öar.²⁵

I Høyers Fortellingen om øde har tandläkaren Carlo en tydlig föreställning om hur livet på den öde ön ska bli – han ser för sig ett slags paradis, en utopisk vision om ett överflöd av mat och växtlighet, en tillflykt från samhället och andra människors krav, där han ska få sinnesfrid och leva som han vill. När han väl står där ensam på stranden kommer tvivlen fort, och hans tillvaro blir präglad av det motsatta mot vad han föreställt sig. Det är sällan våra föreställningar stämmer överrens med verkligheten, och utopier om det goda livet på en ö präglas av egenskaper vi tillskriver öar som uppstår i en fusion mellan fakta och fiktion. Som Lowenthal påpekat fungerar öar som arketyper både för ont och gott, drömmar och mardrömmar.²⁶

Sedan ungefär 100 år tillbaka finns det inte längre några verkligt öde platser; ingen geografisk del av världen som inte är kartlagd, eller inte hävdats tillhörande någon nationsstat. I och med de senaste årens teknologiska utveckling av satellitnavigation kan man till och med – genom några få klick på datorn eller mobilen – få fram en satellitbild från nästan vilken plats som helst i världen. Till trots för detta står föreställningar om den öde ön fortfarande starkt i dag. Kanske är det så att ”när avlägsna platser blir allt mer sällsynta, så blir avlägsenheten allt mer lockande”?²⁷ Och kanske handlar det inte så mycket om vad vi vill komma till, som vad vi vill komma bort ifrån?

Noter

1. David Lowenthal, “Islands, lovers, and others,” Geographical Review 97, nr. 2 (2007): s. 202. Alla översättningar är mina egna.
2. Ida Hegazi Høyer, Fortellingen om øde (Oslo: Tiden, 2015)
3. https://www.airbnb.no/s/homes?search_mode=flex_destinations_search&date_picker_type=flexible_dates&tab_id=home_tab&refinement_paths%5B%5D=%2Fhomes&flexible_trip_dates%5B%5D=december&flexible_trip_dates%5B%5D=february&flexible_trip_dates%5B%5D=january&flexible_trip_dates%5B%5D=march&flexible_trip_dates%5B%5D=november&flexible_trip_dates%5B%5D=october&flexible_trip_lengths%5B%5D=one_week&category_tag=Tag%3A675&search_type=user_map_move&ne_lat=64.0073144582769&ne_lng=43.503989094537104&sw_lat=56.12825477233402&sw_lng=-10.255778318602239&zoom=5&search_by_map=true
4. Ruth Levitas,The Concept of Utopia (Oxford: Peter Lang, 2011): s. 1.
5. Levitas, The Concept of Utopia, s. 2-3.
6. Ruth Levitas, The Concept of Utopia (London: Phillip Allan, 1990), s. 8.
7. Owe Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” Island Studies Journal (2021), ahead of print, https://doi.org/10.24043/isj.162, s. 23.
8. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 24.
9. Se till exempel Marc Augé, Non-places. An introduction to supermodernity (London: Verso, 2009).
10. Louise Mønster, ”At finde sted En introduktion til stedbegrebet og dets litterære potentiale,” Edda, 109 nr. 4 (2009), s. 361.
11. Edward S. Casey, Getting Back into Place.Toward a Renewed Understanding of the Place-World (Bloomington: Indiana University Press, 1993), s. 38.
12. https://www.nrk.no/nordland/boligsalg-og-eiendom_-selger-bjornoya-i-rodoy-kommune-til-millionen-1.15572861 (15.07.21); https://rede-eiendom.no/boliger-til-salgs/?finn_ad=224560144&term=realestate-plot (15.07.2021); https://www.nrk.no/nordland/bolig-og-eiendom_-bygg-deg-hytte-pa-ode-oy-pa-helgeland-i-nordland-1.15574600 (15.07.21).
13. Other Texts (Cambridge: The MIT Press): s. 10.
14. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 3.
15. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 22.
16. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 19.
17. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 19.
18. Lowenthal, “Islands, lovers, and others,” s. 208.
19. Lowenthal, “Islands, lovers, and others,” s. 203.
20. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 8.
21. Johannes Fabian myntade ursprungligen termen ’allokronism’ som en beskrivning av hur etnografiska objekt inom antropologiska studier placerades i en annan tid än subjektet som studerade det. Expempelvis också att se en annan kultur som ’allokonistisk’, det vill säga en temporal distans mellan det som observerades och den som oberverade, i detta fallet mellan Västvärlden och ’de andra’. Johannes Fabian, Time and the Other. How Anthropology makes its Object (New York: Columbia University Press, 1983).
22. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 9.
23. Owe Ronström, ”Finding their Place. Islands as Locus and Focus,” Cultural Geographies, 20, nr. 2 (2013): s. 154.
24. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 2.
25. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 2.
26. Lowenthal, “Islands, lovers, and others,” s. 202.
27. Ronström, ”Remoteness, islands and islandness,” s. 16.