Ekonomisk makt i politiska termer

Sebastian Svenberg forsvarte avhandlingen «Självstyre, medbestämmande eller despoti: Organisering för ekonomisk demokrati i Storbritannien 1826–1923» ved Örebro Universitet i oktober 2021.

Demokratiska principer har varit helt centrala i den utveckling mot ökad frihet och politisk jämlikhet som, trots allt, förekommit i kapitalistiska samhällen. Klimatkristen innebär att dessa samhällen står inför sin största kris någonsin, förorsakat av en lång historia av ohållbarhet. Genomgripande beslut om omställning behöver komma till stånd och om dessa ska vara radikala nog och kunna förankras på bred basis, bör det rimligtvis vara beslut som fattas kollektivt. Frågan gäller då inte bara om hur de demokratiska principerna ska kunna överleva som vägen framåt i kris, men också om hur demokratin ska kunna fördjupas inom fler områden.

En motsättning i demokratiska samhällen är att den politiska maktens representanter fattar beslut som granskas kritiskt och med stöd från flertalet, medan ägandet av ekonomiska tillgångar medför en tämligen oinskränkt makt för en minoritet i det ekonomiska. Demokrati har historiskt sett handlat om ett verkande för jämlikhetens princip framför olika former av godtycklig maktutövning eller patriarkala ordningar. Den ekonomiska maktens koncentrerade beslutsmakt, där några få tillåts bestämma över flertalet inom företag, står därmed i motsättning till en demokratisk ordning.

Vad som uppenbarar sig vid närmare betraktelse, är en historia där den parlamentariska demokratin växt sig stark i den politiska sfären, medan koncentrationen av ekonomiskt kapital samtidigt upprätthållit en icke-demokrati i den ekonomiska. Parallellt med den historiska utvecklingen av politisk demokrati har det emellertid funnits sociala rörelser som velat utveckla en form av demokrati där den som arbetar i företag ska ha beslutsrätt över arbetets villkor och resultat. Förekomsten av sådana alternativ har gett mig anledning att undersöka strävan efter ekonomisk demokrati som en rörelsehistorisk företeelse, det vill säga, en historia där sociala rörelser spelat avgörande roll för fenomenets framväxt. Syftet med studien har varit att förstå sådan organisering i termer av strävan efter institutionell förändring.

I fokus för studien är Storbritannien och de sociala rörelser som där organiserat sig för ekonomisk demokrati under 1800-talet och början av 1900-talet. Liksom Storbritannien spelat en särskild roll för industrialismens utveckling och lönarbetets roll i den tidiga kapitalismen,¹ har den brittiska organiseringen för ekonomisk demokrati spelat en särskilt viktig roll i historien. Den tidiga socialismen, den kooperativa rörelsen, kvinnorörelsen och gillesocialismen har alla spelat en roll för utvecklingen av något sådant som en ekonomisk demokrati och i avhandlingen läses en genre jag betecknar som rörelsetidskrifter,² från organisationer som hör till dessa rörelser.

Analysen i avhandlingen har baserats på en läsning av följande historiska rörelsetidskrifter. The Co-operative Magazine (utgiven 1826–1830) som gavs ut av London Co-operative Society och samlade delar av den tidiga kooperativa och socialistiska rörelsen, Woman’s Corner (utgiven från 1883, mitt urval 1883–1914) som utgjorde arena för Women’s Co-operative Guild, Labour Co-partnership (utgiven 1894–1906) som var organ för organisationen Labour Association for Promoting Co-operative Production based on the Co-partnership of the Workers, samt tidskriften The Guild Socialist (utgiven 1916–1923) med anknytning till rörelseorganisationen National Guilds League.

I avhandlingen har jag gett ett metodologiskt bidrag genom introduktionen av rörelsetidskriften som särskild genre. Sådana tidskrifter är i sin tur en form av rörelsetexter [tekster som tillkommet eller leses inom sosiale bevegelser], vilket är en kategori som närmare beskrivits och begreppsliggjorts av sociologen Håkan Thörn.³ Utöver detta har jag använt mig av Quentin Skinners⁴ metoder för läsning av politiska texter, i vilka särskilt syftet med texter hamnar i fokus. Analysen av tidskrifterna har utgått från kollektiv handling, konflikt med motparter och strävan efter social förändring, vilket är de tre element som definierar en social rörelse.⁵ Metoden i kombinationen med urvalet av material har tillåtit mig att undersöka hur rörelsetidskrifter blir en del av själva organiseringen för ekonomisk demokrati och hur strävan efter institutionell förändring växer fram över tid.

Vad jag vidare gör i min avhandling är att undersöka hur en strävan att förändra sociala institutioner varit historiskt grundad i vissa föreställningar om den sociala världen och dess beskaffenhet. Det senare hänger samman med undersökningar av social ontologi, vilket i avhandlingen definieras som ”alla antaganden och föreställningar om den typ av varande som uppstår i förhållandet mellan människor”. Varför är då detta viktigt? Jo, därför att uppfattningar om social förändring historiskt hänger samman med resonemang om de sociala kategorier och maktförhållanden som skapas med det tidiga moderna samhället. Ett exempel är tidiga uppfattningar om lönearbetet som institution. I en avhandling som tar sig an ett historiskt material från sociala rörelser, bör jag för att förstå strävan efter social förändring också försöka förstå grundläggande föreställningar om den sociala världen.

Självstyre, medbestämmande och despoti är tre ord med vilka jag nedan vill låta sammankoppla historiska föreställningar om ekonomisk demokrati med emancipatoriska ideal som förekommit i den politiska sfären. I jämförelse med hur större jämlikhet växt fram i det politiska, kan därmed organiseringen för frigörelse inom den ekonomiska sfären bli förstått som en möjlig utvidgning av de demokratiska principerna. Vad jag bidrar med i avhandlingen är att åskådliggöra hur en sådan tankemodell varit typisk för ekonomisk demokrati som en strävan efter social och institutionell förändring.⁶⁷

Självstyre

Den historiska organiseringen för ekonomisk demokrati har, alltsedan den kooperativa rörelsens formering, handlat om att upprätta former för ekonomiskt självstyre. 1820-talets tidiga socialister i Storbritannien ifrågasatte det faktum att kapitalägarna kunde ackumulera kapital genom andras arbete. Det var i kontrast till en sådan ordning som de, praktiskt och idémässigt, mobiliserade för en ordning där var och en som arbetade i produktionen själva skulle få ta del av resultatet av sitt arbete. En sådan idé låg även till grund för de brittiska produktionskooperativen under andra halva av 1800-talet, då organiseringen för ekonomisk demokrati antagit en mer företagsliknande struktur jämfört med de självförsörjande samhällen som var typiskt för de tidigare kooperativen.

Min studie visar hur det redan med den tidiga socialismen etableras ett antal tankemodeller om social förändring, som sedan går igen under senare organisering för ekonomisk demokrati. I kooperativens självstyre finns en modell för institutionell förändring som har att göra med den ekonomiska frigörelsen. Liknande tankar var också centrala inom delar av det kooperativa kvinnogillets organisering kring sekelskiftet 1900, samt inom gillesocialisternas organisering under 1920-talet. I min läsning av tidskrifterna framgår det exempelvis hur de kooperativa kvinnorna upprättar en prefigurativ form i sin organisering, där strävan efter politisk och ekonomisk frigörelse kan finnas i mindre skala. Mitt bidrag är att analytiskt ställa upp dessa former av institutionell förändring som typiska inom organiseringen för ekonomisk demokrati. 

I politisk filosofi hänger ordet självstyre ofta samman med den suveränitet som gör ett land land oavhängigt andra länder. I demokratiska stater är självstyret sammanbundet med den konstitution på vilken folkets delaktighet i styret vilar. Självstyre, i den betydelse som ordet då ges, är institutionella logiker som inträder när beslutsmakten i staten vilar på dess medborgares principiella bestämmanderätt. Det var sådana idéer som bar upp den amerikanska- och franska revolutionen, liksom det var principen om självstyre som vägledde den norska frigörelsen från Sverige under unionsupplösningen.

Förändringar av sådant slag, där självstyre kan inrättas, innebär också transformation av existerande institutioner. Den historiska organiseringen för ekonomisk demokrati har inspirerats av närliggande sociala och politiska förändringar i sin strävan att skapa självstyre eller medbestämmande för arbetare inom den ekonomiska sfären. Gillesocialisterna använde termen ”industriellt självstyre” för att beskriva en frigörelse från arbetsgivarna i den industriella produktionen. Arbetarrörelsen, menade de, skulle inte bara upprätta alternativ men också gå i konflikt med dem som styrde företagen för att på sikt demokratisera arbetsplatserna.

Det senare har också varit en av de vägledande principerna på vilken organiseringen för ekonomisk demokrati baserats, vars kritik av den ekonomiska ordningen inte minst handlat om hur anställningen och lönearbetet varit en institution som berövat människor rätten att bestämma över sig själva. Därmed, visar jag i min analys, har det i den historiska rörelsen funnits anledning att sammankoppla ekonomisk demokrati med principen om självstyre.

Medbestämmande

Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare kan sägas utgöra en social konfliktrelation, det vill säga, sådan där förhållandet mellan två sociala positioner är asymmetrisk, eller där intressen står i motsättning till varandra. Arbetsgivaren skulle dock inte vara vad den är om det inte vore för arbetstagaren, liksom en hyresvärd existerar i relation till en hyresgäst. Parterna står alltså med nödvändighet i intern relation till varandra. Detta är visserligen en samtida beskrivning, men uppfattningen om förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare har varit liknande denna genom hela det historiska material jag läst. Även om det funnits något olika argument angående konfliktrelationens beskrivning, arbetsmarknadens dynamik eller lönearbetets för- och nackdelar, så utgör dessa uppfattningar den historiska förståelse och begreppsliggörande på vilken socialismen och arbetarrörelsen grundat sina uppfattningar.

Många av dem som organiserade sig för ekonomisk demokrati menade att lönearbetet helt skulle upphöra. Termen industriellt självstyre betecknade en sådan uppfattning. Det fanns dock även en demokratisering som utgick ifrån att arbetstagaren skulle få medbestämmande i styrningen av ett företag. Principiellt har detta utgått från att den som deltager i arbetet också bör få uppbära en bestämmanderätt över arbetets resultat och utförande. Medbestämmande i företaget, enligt en modell kallad Labor Co-partnership, blev vanligt inom en ny typ av företag som förekom inom det senare 1800-talet. Modellen innebar att de anställda uppbar rösträtt i företagen samt möjlighet att bli delägare under vissa villkor, samtidigt som kapitalägaren inte förlorade sin rätt att vara med och ta de ekonomiska besluten.

De som förespråkade medbestämmande resonerade i termer som vi är vana att tänka om medborgarskapet, såsom medborgaren i en demokratisk stat tilldelas en röst i stiftandet av landets lagar. Argument i tidskrifterna går ut på att vissa rättigheter, liknande konstitutionella rättigheter, skulle kunna omfatta de anställda inom företaget. På så sätt får de också den plats som liknar dem där medborgare har rätt till medbestämmande inom en stat. Rösträtt och demokratiska beslutsprocesser i företaget är ideal som anförs i analogi med hur allmänna och fria val till parlament vilar på folkets makt som typiskt för den politiska sfären. Ekonomisk demokrati syftar därmed till att upprätta liknande principer inom den ekonomiska sfären.  

Medbestämmandet hänger därmed samman med en argumentation där strävan efter institutionell förändring görs begriplig genom politisk-filosofiska termer. De anställda antogs ha rätt till medbestämmande inom företaget där de var anställda enligt premisser liknande situationen där medborgare har rättigheter inom en stat. Att någon arbetade i företaget antogs vara grund nog att också ha bestämmanderätt i ekonomiska beslut, liksom ett demokratiskt medborgarskap bygger på delaktigheten i ett lands politiska beslut. Den anställdes rösträtt blir då den form genom vilken det går att kollektivt fatta ekonomiska beslut eller att rösta fram representanter i ledningen, på samma sätt som den allmänna rösträtten i en demokrati innebär möjligheten att påverka politiska beslut eller representeras av ledamöter i ett parlament.

Ett liknande sätt att tänka om demokrati fanns inom kvinnorörelsens organisering omkring förra sekelskiftet. Många inom den brittiska kvinnorörelsen organiserade sig för den kooperativa saken, liksom det fanns en organisering för kvinnosaken inom den kooperativa rörelsen. Att agera demokratiskt inom en sådan rörelse var ett sätt att formera sig själva som politiskt deltagande subjekt, i en situation där någon allmän och lika rösträtt ännu inte hade vunnits. I den parallella politiska och ekonomiska frigörelseprocess som pågick var det logiskt att göra upp den manliga makt som förelåg inom de flesta områden, även det ekonomiska. Emancipationen från familjens patriarkala överhuvud hade därmed en analogi i organiseringen mot arbetsgivarens oinskränkta makt i fabrikerna, där många av de arbetande kvinnorna även förde en facklig kamp. I min läsning av en tidskrift kopplad till organisationen ”Women’s Co-operative Guild” förekommer diskussioner om hur såväl arbetsplatsen som hemmet utgjorde privata sfärer där det utövades vad som kan kallas en despotisk makt, företrädd av det manliga överhuvudet. En sådan makt fanns det därför, i linje med den demokratiska grundprincipen, goda skäl att göra upp med.

Despoti

Varken självstyre eller medbestämmande blir begripligt, om vi inte också sätter dem i kontrast till en institutionell ordning där motsatsen råder. Denna motsats är icke-demokratin, eller despotin. Den koncentrationen av ägandemakt som låg till grund för lönearbetets uppkomst innebar att det hos arbetsgivaren uppstod en mer eller mindre oinskränkt makt. Hos dem som gjorde motstånd mot detta, ledde det till ett frigörelseideal som hämtade näring i tidigare uppror mot despoti, slaveri och annan ofrihet.

Självstyre, medbestämmande…”eller despoti”, är därför ett sätt att i titeln uttrycka den ekonomiska demokratin som ett alternativ till rådande icke-demokratiska maktförhållanden. Även om det idag liksom historiskt finns exempel på arbetarkooperativ som styrs demokratiskt, eller produktionsformer där medbestämmande förekommer, så har utgångsläget varit att företag i allmänhet styrs odemokratiskt i ett kapitalistiskt samhälle.⁸

”Våra moderna kapitalister är despoter helt enkelt”, som det uttrycktes i en gillesocialistisk tidskrift från 1917. Uppfattningen var att anställda strängt taget lyder under en despotisk regim där få möjligheter finns att vara med och fatta beslut som påverkar en själv. En liten grupp ägare och ledamöter i bolagsstyrelser kan istället bestämma över arbetet och produktionen, med stora konsekvenser för de anställdas liv och levnadsbetingelser.

Att kalla arbetsgivarens oinskränkta beslutsmakt för despoti är därmed medvetet avsett att förknippa den tänkta förändringen av lönearbetet med exempelvis avskaffandet av slaveriet, eller avskaffandet av monarkin under franska revolutionen.

Är då inte despoti ett alltför trubbigt sätt för oss idag att tänka på makt i den ekonomiska sfären och den mänga olika anställnings- och företagsformer som finns? Nej, inte om vi ska tro dem som historiskt organiserat sig för ekonomisk demokrati. Despoti är nämligen inte någon ytterlighet eller exceptionellt tillstånd i ett företag, utan den ordning som kan anses råda så länge lönearbetet innebär att arbetstagaren frånsäger sig möjligheten att själv bestämma över arbetets villkor och resultat.⁹

Organiseringen för ekonomisk demokrati har syftat till att avskaffa arbetsgivarens oinskränkta makt för att istället etablera en demokratisk ordning. Den demokratiska författningen baseras, idealt sett, på att människor ska kunna påverka sådant som påverkar dem själva. Organiseringen för ekonomisk demokrati, som strävan efter institutionell förändring, spelar därför in i en historisk utveckling som i allmänhet lett till större inflytande där fler fått vara med och bestämma över sådant som påverkar dem själva.  

Demokratin – den som varit och den som kommer 

I boken och avhandlingen ”Självstyre, medbestämmande eller despoti” har jag fokuserat på hur sociala rörelser riktat in sig på organisering för institutionell förändring och det är i förståelsen av strävan efter sådan förändring som avhandlingen ger ett teoretiskt bidrag. Den uppfattningen om institutionell förändring som utgår från att tänka på det ekonomiska i politiska termer, kan också hjälpa oss att tänka kring hur vi som demokratiskt samhälle skulle vilja att förändring skedde idag, eller vilka förändringar som är möjliga att tänka sig i de institutioner som utgör den ekonomiska sfären.

Vi befinner oss idag en samhällstransformation som handlar om att agera i förhållande till en pågående klimatkris. Även om hanteringen av denna kris är brådskande, är det rimliga att se på den nuvarande situationen och imperativet om hållbarhet i ett längre perspektiv av historisk utveckling.¹⁰¹¹ Demokratin har varit helt central för den positiva utveckling som exempelvis skett i de nordiska länderna under 1900-talet, liksom förmågan att lösa ett antal svåra samhällsproblem. Att vi i det här läget skulle bryta med den demokratiska utvecklingen och gå i en annan riktning, vore av allt att döma ett misstag.

Detta gör demokratisering av den ekonomiska sfären, arbetsplatserna och produktionen till en fråga som rimligtvis hör framtiden till. Åtminstone en framtid där det finns en strävan att fördjupa de demokratiska principerna snarare än att inskränka dem. Den långa historien av rörelseorganisering för ekonomisk demokrati kan hjälpa oss att förstå vilka diskussioner som förts och hur dessa kan relatera till vår situation idag. Den ekonomiska demokratin är en möjlig fördjupning av demokratin som skulle innebära att en historisk utveckling mot ökad frihet och jämlikhet kunde fortsätta, samtidigt som människor kollektivt skulle kunna fatta de beslut som krävs.

Noter

1. Wood, Ellen Meiksins. 2002. The origin of capitalism. A longer view (London: Verso).
2. Svenberg, Sebastian. 2019. ”Rörelsetidskrifter – en genrebeteckning”, Arr – idéhistorisk tidsskrift, nr 4.
3. Thörn, Håkan. 1997. Rörelser i det moderna. Politik, modernitet och kollektiv identitet i Europa 1789–1989. Stockholm: Rabén Prisma.
4. Quentin Skinner, Visions of politics. Vol. 1, Regarding method (Cambridge: Cambridge University Press, 2002.)
5. Alberto Melucci, Nomads of the present. Social movements and individual needs in contemporary society (London: Raduis, 1989).
6. Jmf. Kathleen Thelen, How institutions evolve. The political economy of skills in Germany, Britain, the United States, and Japan (Cambridge: Cambridge University Press, 2004).
7. James Mahoney, & Kathleen Thelen, ”A theory of gradual institutional change”, i Mahoney, James & Thelen, Kathleen (red.), Explaining institutional change. Ambiguity, agency, and power (Cambridge: Cambridge University Press, 2010).
8. Elizabeth Anderson, Private government. How employers rule our lives (and why we don’t talk about it (Princeton: Princeton University Press, 2017).
9. David Ellerman, Property and contract in economics. The case for economic democracy (Oxford: Blackwell, 1992).
10. Ferreras, Isabelle. 2017. Firms as political entities. Saving democracy through economic bicameralism. Cambridge: Cambridge University Press.
11. Isabelle Ferreras, Democratizing firms – a cornerstone of shared and sustainable prosperity (Centre for the Understanding of Sustainable Prosperity, University of Surrey, 2019).