En värld nu: Läsvärd och brännande, men ojämn

Peter Singer skriver engagerat om vikten av globalt samarbete och globala lösningar för klimatkrisen, världshandeln, folkrättsbrott och extrem fattigdom. Boken är läsvärd och angelägen för alla, oavsett om de delar Singers utilitaristiska grundsyn eller inte.

Australiensiska moralfilosofen Peter Singer, numera professor i bioetik på Princeton University, torde vara en av världens mest berömda nu levande filosofer. Många känner till hans engagemang mot köttindustrin, för dödshjälp och tillåten infanticid och mot global fattigdom.¹

En värld nu: Globaliseringens etik utvecklar och uppdaterar resonemangen från En Värld, som kom 2002. Precis som sin föregångare är En värld nu uppdelad i avdelningar som tittar närmare på, i tur och ordning, atmosfär, ekonomi, lag och samhälle i en alltmer globaliserad värld. Bokens övergripande tes är att en gammaldags etik som mest fokuserar på våra skyldigheter mot familj, vänner och samhället lokalt är inadekvat för vår moderna globaliserade era. Singer skriver medryckande om globaliseringsprocessen: hur elfte-september-attacken på World Trade Center visade att mäktiga stater inte längre kan känna sig trygga bakom sina murar och arméer, hur västvärldens överkonsumtion kan döda människor i Bangladesh floddeltan genom klimatkrisen, om Världshandels-organisationens inte alltid så opartiska beslut, och FN:s ansvar för att förhindra folkmord.

Nyttan av tankeexperiment

Bland det som känns igen från förra versionen finns en del klassiska tankeexperiment. Anta att jag är på väg till jobbet, men ser ett litet barn som håller på att drunkna i en grund damm. Jag kan enkelt vada ut och dra upp barnet, men jag förstör då mina (dyra) skor och kläder, och förlorar pengar. Vad ska jag göra? Anta att Bob har att välja mellan att leda över en skenande tågvagn på ett gammalt spår, och då förstöra sin dyrbara veteranbil som står parkerad där, eller låta vagnen fortsätta över ett litet barn som traskat in i tågtunneln längre fram. Vad ska han göra? Anta att en by har ett gemensamt avlopp där de slänger allt sitt avfall. Så långt någon kan minnas har avfallet bara försvunnit. Men nu har några rika människor i byn börjat konsumera så mycket, och producera sådana enorma mängder avfall, att de håller på att fylla avloppet. Vad bör byn besluta?

Nu är jag generellt ganska skeptisk till användandet av tanke-experiment som filosofisk metod. Det finns ingen anledning att tro att moraliska intuitioner som framkallats genom kontemplerande av tanke-experiment är analoga med resultat från laboratorie-experiment inom naturvetenskapliga ämnen.² Man kan förstås ändå argumentera för att moraliska intuitioner är viktiga och något en bra moralteori bör ta hänsyn till, med argument som kommer att se olika ut beroende på metaetisk utgångspunkt;³ det är ändå oklart hur stor vikt som bör läggas vid intuitioner om orealistiska, långsökta och komplicerade scenarier. Tyvärr tenderar tanke-experiment som tagits fram för att stödja en viss filosofisk teori att bli alltmer komplicerade över tid i respons till meningsmotståndarnas invändningar.⁴

De tre ovan nämnda tanke-experimenten hos Singer är däremot föredömligt enkla, eftersom de inte försöker bevisa den ena eller andra teorin, utan säga något om vad vi bör göra. På mer konkret, tillämpad nivå finns det en hel del överlapp mellan företrädare för olika filosofiska skolor.⁵ Den som vill skapa ett tanke-experiment för att stödja en viss teori måste därför ofta konstruera något långsökt och orealistiskt, och/eller helt enkelt postulera bort en massa sidoeffekter som skulle ha dykt upp i verkliga livet (hur skulle den tjocka mannens familj och vänner reagera på mordet efter att jag puttat ner honom från bron för att stoppa den skenande spårvagnen?). Ovanstående tre är dock lätta att föreställa sig. Och även fast vi sällan har något barn inom direkt synhåll som vi måste offra materiella ägodelar för att rädda, så dör oräkneliga barn varje dag av fattigdom, vilket kan åtgärdas. Avloppet är förstås en symbol för vår gemensamma atmosfär, som inte längre kan absorbera de växthusgaser vi vräker ut.

Det sägs ibland lite slappt att Singer menar att vi har en plikt att hjälpa fattiga eftersom han är utilitarist. Men Kantianer och dygdeetiker håller förstås med om att vi bör rädda barns liv framför våra ägodelar, liksom att det är orättvist att några få personer förstör det gemensamma avloppet. Tanke-experimenten biter tag i oss alla.

Relativ fattigdom

Det är också helt rimligt att fokusera på den mest extrema fattigdomen och vad som kan göras för att hjälpa folk upp ur den. Samtidigt tar Singer lite väl lätt på problemen med ojämlikhet och relativ fattigdom. Visserligen diskuterar han att rika människor har större politiskt inflytande än fattiga, vilket är ett demokratiproblem, och att ojämlikhet kan undergräva fattiga människors självrespekt.⁶ Men han skriver också att det relativa fattigdomsmått som används i rika länder är kompatibelt med att ha ”säkert dricksvatten, sanitära förhållanden, sjukvård, elektricitet, tillräckligt att äta och apparater som bil, TV och luftkonditionering”, vilket ger intrycket att det helt enkelt inte är så farligt att vara en relativt fattig amerikan eller svensk.⁷

Relativ fattigdom definieras i procent av landets medianinkomst. OECD räknar med 50%, vilket är ett vanligt mått.⁸ Den individuella medianinkomsten i USA år 2019 var 36 000 dollar per år, eller 3000 dollar i månaden.⁹ En relativt fattig amerikan tjänar alltså under 1500 dollar brutto i månaden, vilket i dagens växelkurs motsvarar något mindre än 13 000 svenska kronor brutto. Det är svårt att över huvud taget få tag på en bostad om man tjänar så lite. Även om denna relativt fattiga amerikan har någonstans att bo, är det verkligen inte självklart att hens pengar också räcker till ordentlig mat, bil, TV, sjukvård, med mera. The US Department of Agriculture skriver också att en tiondel av alla amerikanska hushåll lider av ”food insecurity” under åtminstone vissa delar av året.¹⁰

Vidare så är det väl dokumenterat att fattiga människor kan prioritera ett fint bröllop åt barnet som ska gifta sig, en värdig begravning åt en död familjemedlem, och diverse enkla nöjen, framför mat och andra livsnödvändigheter när pengarna inte räcker till allt. Vi är djupt sociala varelser, och att köpa sig det som krävs för ett socialt liv som innehåller såväl nöjen som värdighet är ingen oviktig lyx som bara redan välbeställda bryr sig om.¹¹

Jag håller förstås med om att en absolut fattig person som håller på att svälta ihjäl har det värre än en relativt fattig person som trots alla sina problem inte svälter ihjäl. Men det är ett stort problem att relativ fattigdom så ofta viftas bort som något fjuttigt och oviktigt i debatten, och missvisande påståenden om allting som en relativt fattig person har råd med kan spä på detta problem.

Symptomatiskt skriver Singer också att ojämlikheten inte ökar i världen; under de senaste decennierna har inkomsten för den rikaste procenten visserligen stigit med 60 %, men inkomsterna för den lägsta tredjedelen av befolkningen ökade med mellan 40 och 70 %.¹² Tyvärr blev inkomsterna för de fattigaste fem procenten oförändrade, men ändå: över lag är procenten positiva! Vi ska fokusera på absoluta förbättringar, säger Singer, inte hänga upp oss på ojämlikhet. Men som den ekonomiska antropologen och ojämlikhetsforskaren Jason Hickel har påpekat, så gör det en enorm skillnad om man ritar sin inkomstgraf baserad på procent eller reda dollar – den förstnämnda visar en trevlig elefantform, den sistnämnda en linje som ser nästintill horisontell ut tills vi kommer till den rikaste procenten och linjen skjuter rakt upp i himlen som en raket.¹³

Svag argumentation kring rättssystem

Det är förstås oundvikligt att en bok som spänner över så mycket empiri då och då tar ställning för mer kontroversiella ståndpunkter och tolkningar, och i många fall – som ojämlikheten ovan – finns det ingen allmänt omfattad och okontroversiell sida att ställa sig på. Jag reagerade dock när Singer, till stöd för tesen att öppna procedurer och offentlig granskning åtminstone kan göra folkmord mindre sannolika, åberopar argumentet att vanliga tyskar inte kände till Förintelsen.¹⁴ Hans enda referens är ett tal av Heinrich Himmler 1943 till SS-officerare, där Himmler säger att detta ska förbli ”oskriven” historia.¹⁵ Singers tes är så svag att den inte behöver särskilt mycket argument; att då göra ett extremt kontroversiellt påstående om vanliga tyskars oskuldsfullhet är bara onödigt.

”En enda lag”-kapitlet är på det stora hela bra, men inleds med ett väldigt märkligt påstående följt av en märklig argumentation som lika gärna kunde ha strukits. Singer beskriver först ett synsätt på brott som verkar höra hemma hos en radikal hippie, nämligen att alla våldsbrottslingar, vare sig det handlar om individuella brott eller folkmord, lider eller tidigare led av att vara plågade eller förtryckta på något vis. Om vi bara såg till att utrota allt strukturellt förtryck och se till att varje individ hade en lycklig barndom så skulle vi få slut på alla brott. Märkligt nog så hävdar han dock att detta har varit ”en allmän uppfattning” under ”stora delar av det senaste århundradet”.¹⁶

Singer argumenterar sedan, emot denna tänkta ”allmänna uppfattning”, för att polis och domstol, inklusive Internationella Brottmålsdomstolen ICC, ändå behövs. Uppfattningen ovan ska alltså tolkas som att det inte bara vore hypotetiskt möjligt med en värld utan brott i någon avlägsen utopi, utan att vi ska lägga ner polis- och domstolsväsende relativt snart. Jag tvivlar inte på att det finns folk som tycker och har tyckt så här, men när i hela fridens namn har detta varit en allmän uppfattning?

Ännu konstigare är att Singer inte lyckas argumentera emot sin meningsmotståndare – hädanefter kallad Hippien – trots att denne är så pass radikal. Singer citerar Fjärde Mosebok om israeliternas folkmord på midjaniterna. Eftersom Bibeln inte säger något om ojämlikt fördelade materiella resurser, dålig barndom hos israeliterna eller dylikt, så utgår Singer från att ingenting annat än viljan att sprida sina gener förklarar att israeliterna tog kål på alla midjaniter utom deras jungfrur, som blev tagna till hustrur.¹⁷ Hans nästa argument är att världen blir allt mindre våldsam över tid; han stödjer sig där på Steven Pinkers The Better Angels of Our Nature.¹⁸ Jag förstår dock inte hur detta ska vara ett motargument mot Hippien. Om vi för diskussionens skull antar att Pinkers världsbild är korrekt, så har det mesta blivit bättre och bättre över tid, samtidigt som krig och våldsbrott har minskat. Detta motsäger knappast Hippiens teorier, utan passar tvärtom bra ihop med dem. Singer skriver vidare att Tyskland under 1920-talet hörde till de högst utbildade länderna i världen, och ändå skedde Förintelsen. Men enligt Singers egen redogörelse för Hippiens åsikter, så tror hen inte att mängden utbildning avgör allt: för att stoppa alla våldsbrott och folkmord så måste vi ”göra slut på orättvisor och utnyttjande, reformera utbildningen så att den lär ut vikten av att respektera alla människor, förhindra att den demokratiska processen korrumperas av vapentillverkare som profiterar på krig och folkmord och se till att inget barn uppfostras i fattigdom eller av föräldrar som begår övergrepp.”¹⁹ Inte ens en utbildning som lär ut vikten av att respektera alla människor torde ha varit uppfylld i Tyskland under 1900-talets första halva, för att inte tala om resten av villkoren.

Ovanstående hade kunnat ersättas med ett kort påstående om att vi i alla fall inom överskådlig framtid kommer att vara beroende av någon form av rättssystem (i linje med hur Singer i början av ”En enda ekonomi” helt enkelt konstaterar att han kommer att utgå ifrån att världen fortsätter att vara kapitalistisk).

Global moral

Diskussionen om partiska preferenser i ”Ett enda samhälle” lider också av vissa problem. I grunden är det en bra och viktig diskussion. Många människor idag ser det som en självklarhet att Sverige måste ta hand om svenskarna först och främst, och likadant tänker folk i andra länder. Citatet från den respekterade filosofen Henry Sidgwick, som (visserligen lite tvekande) säger att vi har starkare plikter mot våra rasfränder än människor av annan ras, påminner oss om att vara försiktiga med att okritiskt acceptera våra moraliska uppfattningar som självklara och berättigade. Vi måste våga reflektera över och ifrågasätta vår vanliga ”common-sense-moral”. Alla moralfilosofer torde instämma i detta – även Bernard Williams med sin ”en tanke för mycket”²⁰ – annars skulle vi knappast skriva långa artiklar och böcker där vi diskuterar och analyserar moral. Denna reflektion kan dock ta andra former än Hares ”två-stegs-utilitarism”, men Singer sätter likhetstecken mellan utilitarism och opartiskhet – vi ska reflektera över våra moraliska intuitioner genom att fråga oss om de verkligen leder till ”det största goda, opartiskt betraktat”.²¹ Som jag skrev tidigare är Singers tanke-experiment med barnet i dammen och Bob och veteranbilen egentligen ganska teori-oberoende, och mycket av detta kapitel är väldigt bra, men då och då poppar det här märkliga likställandet av opartiskhet och utilitarism upp.

Jag vet förstås vart det kommer ifrån: Singer har tidigare argumenterat för att vi inte kan lita på de flesta av våra moraliska intuitioner eftersom de kan förklaras evolutionärt. Vi har ingen anledning att tro att de leder oss till den moraliska Sanningen (Singer är metaetisk realist); vi har dem för att de historiskt sett har gynnat spridandet av våra gener, det är allt. Utilitaristiska intuitioner är dock evolutionärt oförklarliga. De kommer från vår rationalitet snarare än evolutionen, och därför bör vi lita på dem.²² Den här recensionen är inte rätt plats för att kritisera denna teori på djupet. Kortfattat ställer sig många filosofer (jag bland dem) tveksamma till möjligheten att avfärda vissa typer av intuitioner som fram-evolutionerade och därför opålitliga, samtidigt som andra räddas undan lien.²³ Men på det stora hela är ändå ”Ett enda samhälle” både högst tänkvärt och läsvärt.

Sammanfattningsvis så har En Värld Nu sina problem, både vad det gäller empiriska påståenden och vissa underliggande moraliska antaganden, men den är ändå klart läsvärd och viktig. Vi lever i en globaliserad värld. När jag flyger till soliga semestermål, kör bil till jobbet och äter kött så är jag med och dödar människor i andra delar av världen. När arbetarna inom ett land sluter sig samman i fackföreningar och kräver bättre villkor hotar kapitalisterna med att flytta verksamheten till ett land där folk är fattigare och mer desperata. Att inte omfördela rejäla resurser från välbeställda människor i väst till dessa fattiga är ett moraliskt val vi gör, inte någon självklarhet. Vi kan inte traska på i gamla hjulspår och tänka att de etiska principer som dög bra för hundra år sedan duger lika bra idag.

Noter

1. Kombinationen av de två förstnämnda engagemangen har lett till anklagelser om att han bryr sig mer om djur än människor. Väldigt kortfattat så är detta fel; hans engagemang i djuretiken handlar om att minska djurs lidande, inte om att icke-mänskliga djur faktiskt skulle ha rättigheter, som en rätt till liv. Han har därför blivit kritiserad både av funkisaktivister och mer radikala djurrättare, men dessa debatter ligger utanför denna recensions ämne.
2. Singer håller med – se Singer (2005) ”Ethics and Intuitions” The Journal of Ethics 9: 331-352, sidan 345 – även fast vi är oense om vad som följer från denna ståndpunkt.
3. Jag skriver en del om intuitioner och metaetik här https://svenskfilosofi.se/2021/01/08/sofia-jeppsson-etik-och-tillampad-etik/
4. Ett bra exempel på detta är användandet av så kallade Frankfurt-exempel i litteraturen om moraliskt ansvar, för att visa att förmågan att handla annorlunda inte är nödvändig för moraliskt ansvar. I Derk Perebooms version med Joe som fuskar på skatten, i hans Free will, Agency, and Meaning in life, 2014 Oxford University Press, ska läsaren försöka hålla alla möjliga komplicerade detaljer om Joes psykologi i minnet; utan alla dessa detaljer blir tanke-experimentet sårbart för tidigare framlagda invändningar från hans meningsmotståndare.
5. Se också Katia Vavova (2014) “Moral disagreement and moral skepticism”, Philosophical Perspectives 28:302-333.
6. Singer, En värld nu, s. 118-119.
7. Singer, En värld nu, s. 113.
8. https://data.oecd.org/inequality/poverty-rate.htm
9. https://fred.stlouisfed.org/series/MEPAINUSA672N
10. https://www.ers.usda.gov/topics/food-nutrition-assistance/food-security-in-the-us/key-statistics-graphics.aspx
11. Se Jonathan Wolff (2020) Ethics and Public Policy: Second Edition New York: Routledge, sidorna 216-222, för en bra och nyanserad diskussion med flera vidare referenser.
12. Singer, En värld nu, s. 115-116.
13. http://www.huzaifazoom.com/hickel/wid/
14. Singer, En värld nu, s. 175.
15. Se exempelvis Robert Gellately (2001) Backing Hitler: Consent and Coercion in Nazi Germany Oxford: Oxford University Press, för en helt annan bild.
16. Singer, En värld nu, s. 139-140.
17. Singer, En värld nu, s. 139-143.
18. Singer, En värld nu, s. 141.
19. Singer, En värld nu, s. 139-140.
20. Singer, En värld nu, s. 204.
21. Singer, En värld nu, s. 201.
22. Singer (2005) ”Ethics and Intuitions”, The Journal of Ethics 9: 331-352.
23. Se exempelvis Folke Tersman (2008) ”The reliability of moral intuitions: A challenge from neuroscience”, Australasian Journal of Philosophy, 86: 389-405; Joakim Sandberg och Niklas Juth (2011) “Ethics and Intuitions: A reply to Singer”, The Journal of Ethics, 15: 209-226; Guy Kahane (2014) “Evolution and Impartiality”, Ethics, 124: 327-341.